Våran nyrenoverade Chrysler är nu redo för tippen! I lördags var vi på väg till Eskilstuna för att fira Thoms systerdotter Camillas student. Ca 15 km hemifrån får Thom för en sekund solen i ögonen och ser ingenting.
När han återfår synen så upptäcker han att vi är på väg ner i höger dike och svänger till vänster. Då sladdar vi i gruset och sedan är det kört. Jag minns inget mer förrän jag sitter på en sten!
Tydligen så har bilen åkt ner i vänster dike, vält och glidit för att slutligen ta stopp mot ett gäng timmerstockar. Sebbe har ropat mitt namn flera gånger men jag har inte reagerat utan bara stirrat rakt fram. Thom tog sig längst bak och hjälpte tjejerna ut ur bilen, genom Frejas fönster. Sebastian har fått loss Alexander. Jag hade tydligen bara grymtat och stånkat på väg ut genom fönstret.
Folk har stannat till och hjälper oss med filtar och telefon. Thom ringer sin bror och SOS. Räddningstjänsten larmar ambulans och till slut är det fem ambulanser på plats.
Jag sitter mest och svamlar om samma saker där på stenen. Får iallafall fram till ambulanspersonalen att jag är gravid. Efter ett tag (vet inte alls hur lång tid vi är på plats) så åker de iväg med mig till Nyköpings lasarett. Är helt "handikappad" och blir buren till ambulansen, men de var även oroliga för att jag hade skadat nacken. Blåljus och sirener.. Kändes helmysko att ligga där i ambulansen och veta att det var JAG som var skadad! Sebastian fick åka in till sjukan i en egen ambulans, han hade ont i ena axeln. Emma som fick ont i magen efter bilbältet fick även hon åka i en egen ambulans. Thom fick åka i den fjärde ambulansen tillsammans med Freja och Alexander.
Väl framme så blev jag väl omhändertagen utav personalen på akuten. (även ambulanspersonalen var helt fantastiska!!) Fick röntgas, likaså Emma o Sebbe. Allt såg fint ut för oss. Dvs inga skelettskador eller inre blödningar!
Småttingarna hade blivit undersökta i ambulansen och visade inte synliga skador överhuvudtaget. Alexander och Freja var dessutom väldigt glada och spralliga hela tiden. Thom fick en hel del skärskador.
Jag var den som blev värst drabbad. Hjärnskakning, blåmärken och skärskador. Blev inlagd på sjukhuset över natten.
På söndagsmorgonen när jag vaknade till så hade jag så ont i huvudet! Trodde ett tag att skallen skulle spricka. Då kom även mina tankar på vad som hade kunnat hända. Jisses så jag grät. Jag grät och jag grät.. Tänk om det hade hänt något utav mina barn något riktigt allvarligt! Det hade jag nog inte överlevt..
Fick iaf åka hem efter ronden. Blev sjukskriven en vecka pga hjärnskakning. Thom är hemma och är pappaledig. Det är tur det, för jag hade INTE klarat av att ta hand om barnen själv. Är fortfarande läskigt yr och har ont i huvudet nästan konstant!
Hoppas att det släpper snart för det här är inte roligt!
Angående det jag skrev lite högre upp, om att jag är gravid! Det stämmer! Om allt går vägen så får jag mitt femte barn i december! Jag har blivit gravid trots att jag ätit mini-piller!
Tydligen verkar det vara meningen att denne lillbebis ska komma till oss också. Bli till trots att mamma äter piller OCH överleva en bilolycka... Det är en fighter det!
Fick åka upp till gyn i lördags kväll och göra ultraljud. Allt såg bra ut, inga blödningar och bebisen låg där inne och sprattlade runt! :)
Nu måste jag gå tillbaka till sängen och vila mig lite. Huvudvärken är på väg tillbaka med stormstyrka!
Puss o kram, var rädda om er!!
Islam och hotet mot den västerländska demokratin 2,0
1 månad sedan
