En månad kvar...

Nu är det knappt en månad kvar på "pappaledigheten".
Från och med maj ska man vara tillbaka i arbete 100% från dessa 50%.
Ordet "ledig" i "pappaledig" är verkligen inte passande. Finns ingen ledighet i detta. Det har vart full fart var dag. Så jag känner inte att jag har vart ledig, dock känner jag att jag är väldigt mycket pappa. :-)

Det har vart mycket givande att få följa Freja på nära håll under dessa månader. Hur mycket som hänt med henne under denna korta tid. Det var lite mer än ett år sen som hon döptes. Tittar på dopkortet som John tog. Det sitter på kylskåpet. Jag har svårt att greppa att det var ett helt år sen vår lilla tjej fick vatten på jässan.

Tittar på Frejas karaktärsdrag och kroppsspråk. Det är en liten minikopia utav mig och Marianne, med en egen vilja stor som bara den. Hon är fantastisk. Hon är Freja.
Jag ÄR pappa. Det är inget som kommer att "gå över" eller "lämnas tillbaka" när helgen är slut.
Det är jag och Marianne som styr den här skutan tillsammans. Vad våg och vind ger kan vi inte göra så mycket åt, men det är vi som står där och försöker göra vårt bästa, tillsammans.
Det känns bra. Det är vår nu. Gå ut och gör det bästa utav dagen...